Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

 

 

 

 

 

 

 

VÄLKOMMEN IN TILL MIG.

 

 

Gästbok

Skriv ett meddelande

Namn
(obligatorisk):
URL
(hemsida/blogg):
E-post
(visas ej):
Meddelande:

Autismmamma 
2017-08-12 04:42
Hej mina följare och läsare!

Hoppas ni kommer att tycka om min blogg/dagbok som är ganska personlig. Skriver bland annat om jobbiga saker i mitt liv såsom, mina depressionerna, mina psykiska besvär, mina diagnoser Autism, Asperger, Tvångstankar m.m

Man ser inte det på mig, men jag känner det i mig. Jag heter Mia. En 47-årig tjej som bor i Småland. På den här bloggen kommer jag att skriva hur det är att leva med svår psykisk ohälsa. Att varje dag fajtas med Tvångssyndrom, Aspergers syndrow, Autism, OCD och Autismspektrumstöning m.m Att vara absolut tvungen att göra vissa saker eller tänka på ett särskilt sätt och dessutom inte kunna förstå många sociala aspekter. Följ gärna mig här för att försöka kunna förstå hur det är att vara psykisk funktionshindrad.

Det jag skriver om är psykisk hälsa och ohälsa, Jag ger mycket tips i min blogg om hur du kan gå din egen väg och hur du kan göra för att ta dig upp igen från din psykiska ohälsa. Jag vill inspirera andra till sunda ideal och värderingar och få människor att förstå att man duger som man är. Jag delar även med mig av min erfarenhet kring psykisk ohälsa och min vardag. Vi är ett team här inne och kämpar tillsammans!

E-mailadress: happy0@home.se
Hemsida: http://autismmamma.bloggplatsen.se

När du ändå är här, så lägg gärna igen ett tassavtryck så jag kan besöka dig och din blogg.

When you are here, so please write a comment, then I know who Im going to visit.

http://autismmamma.bloggplatsen.se
Autismmammm 
2017-08-12 04:42
Hej mina följare och läsare!

Hoppas ni kommer att tycka om min blogg/dagbok som är ganska personlig. Skriver bland annat om jobbiga saker i mitt liv såsom, mina depressionerna, mina psykiska besvär, mina diagnoser Autism, Asperger, Tvångstankar m.m

Man ser inte det på mig, men jag känner det i mig. Jag heter Mia. En 47-årig tjej som bor i Småland. På den här bloggen kommer jag att skriva hur det är att leva med svår psykisk ohälsa. Att varje dag fajtas med Tvångssyndrom, Aspergers syndrow, Autism, OCD och Autismspektrumstöning m.m Att vara absolut tvungen att göra vissa saker eller tänka på ett särskilt sätt och dessutom inte kunna förstå många sociala aspekter. Följ gärna mig här för att försöka kunna förstå hur det är att vara psykisk funktionshindrad.

Det jag skriver om är psykisk hälsa och ohälsa, Jag ger mycket tips i min blogg om hur du kan gå din egen väg och hur du kan göra för att ta dig upp igen från din psykiska ohälsa. Jag vill inspirera andra till sunda ideal och värderingar och få människor att förstå att man duger som man är. Jag delar även med mig av min erfarenhet kring psykisk ohälsa och min vardag. Vi är ett team här inne och kämpar tillsammans!

E-mailadress: happy0@home.se
Hemsida: http://autismmamma.bloggplatsen.se

När du ändå är här, så lägg gärna igen ett tassavtryck så jag kan besöka dig och din blogg.

When you are here, so please write a comment, then I know who Im going to visit.

http://autismmamma.bloggplatsen.se
Annorlunda hemsida 
2015-11-07 19:07
Mitt namn är Mia, och jag är född 1970, bor i ett hus på landet tillsammans med min man, våra barn, våra hundar m.m. Jag driver en blogg om psykisk ohälsa.

Min blogg skiljer sig från andra bloggar inom ämnet genom att jag på ett öppet och ärligt sätt berättar om psykiska svårigheter utan att läsningen blir allt för tung och ledsam.

Vill gärna blogga om det här!

Jag med Aspergers syndrom, Autism, utvecklingstöning osv.

Jag har kämpat med mitt dåliga mående i hela livet och kommer förmodligen tampas med det så länge jag lever. Men i dag hanterar jag det på ett bättre sätt än jag någonsin gjort tidigare.

Tyvärr tar inte mina motgångar slut där. Utan 2003 dog min mamma.

Mammas död kom väldigt plötsligt och helt utan förvarning vilket försatte hela vår familj i chock och sorg som är väldigt svår att hantera. Jag har fortsatt att kämpa på så gått det går. Jag har svackor som kommer och går i bland mer och i bland mindre.

Men jag kämpar fortfarande på. För jag har trots allt detta fortfarande livskraft kvar. Jag tänker inte ge upp!

Jag försöker hålla en trivsam och positiv ton i livet trots att det är svårt.

Men jag har mina guldkorn i min familj, mina hundar och mina intressen m.m.

Bloggen handlar ju främst om mig och vad som händer i mitt liv, både positivt och negativt. Jag är alltid öppen och ärlig i bloggen.

Jag skulle aldrig medvetet skriva någonting för att skada någon!

Jag tjänar inte heller pengar på min blogg så allt ni läser är mina personliga åsikter.

I min blogg skriver jag också mycket om attityder gentemot psykisk ohälsa och jag bloggar om psykiska olikheter för att minska tabun och sprida vetskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa.

Jag vill att skammen som ligger i att vara psykiskt sjuk ska försvinna och det samma gäller alla fördomar som finns kring psykiska olikheter.

För kontakt:

// mia2@home.se
Ann hemsida 
2015-10-10 14:59
Kom från rätt person.

Du som trakasserar ALLA möjliga olika bloggare genom att bomba dom med mejl samt snor deras inlägg gång på gång.

Så det märks att du talar om dig själv just nu.

Detta är nu ska vi se din 114e blogg du startar pga att du blir utslängd av bloggplatsen och dina bloggar stängs ner en efter en.

Denna sidan är också ett minne blott om DU fortsätter att trakasserar folk till höger och vänster.

TÄNK PÅ DET INNAN DU UPPNAR KAKHÅLET! E-mail: anntjernstrom@gmail.com Blogg: http://nouw.com/Annorlunda

E-post:

anntjernstrom@gmail.com

Hemsida:

http://nouw.com/Annorlunda

E-post:

anntjernstrom@gmail.com

Hemsida: http://nouw.com/Annorlunda
Mia hemsida 
2015-10-05 04:38
Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.
Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m. & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.
Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar. Vad jag gör på min fritid! Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt. Om den jag söker! Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta. Vad vill jag göra med dig Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand. Vilken kontakt är jag öppen för IRL - Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul Etniskt ursprung Europeisk Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän.
Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m. Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad! E-mail: mia2@home.se miamiamia.bloggplatsen.seMitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar. Skämmas över ensamhet ? Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta. Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak. Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest. Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt. Varför är det så ? Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ? Ensamhet ! Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ? Att veta eller inte vet! Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall när man undrar och vill veta. Man skonar ingen genom att undanhålla sanningen och verkligheten. För att kunna gå vidare måste man få ett avslut, ibland går det inte att få det, då får man skapa sitt eget avslut. Bygga upp en bild som stärker beslutet att ta första steget till ett nytt liv. Det finns saker man aldrig kommer bort i från, men desto fler man kan lämna bakom sig, desto färre behöver man släpa med sig in i framtiden. Jag ska städa i min ''ryggsäck'' nu, jag ska tömma den på allt jag inte behöver, kanske behöver några fläckar skuras bort, vissa kanske inte ens går bort. Då får jag täcka över dem, dölja dem. Bara jag vet vad som finns där. Ingen annan. Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också, . Tankar och känslor ! Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också, Förbjudna tankar ? Ibland far tankarna runt så det nästan gör ont i skallen, tankar som bara drar mig neråt. Vad är det för mening? Varför gör det så ont? Varför ska jag när det inte spelar någon roll? Om jag inte vaknar i morgon, om jag inte kommer till jobbet i morgon, om jag inte kommer hem i morgon. Visst skulle jag saknas men mest för att jag skapar ett problem med att inte komma till jobbet, eller ingen betalar hyran. Men sedan då när det obekväma är över och det praktiska är löst? Mina barn! Javisst skulle de bli ledsna visst skulle de sakna mig, men sedan då när gråten och längtan är över? Att leva enbart för sin egen skull är svårt, det är så svårt att det inte går. Glädje, kärlek, behov, samhörighet, gemenskap är ord som vill få dig att vilja, att vilja andas, att vilja vakna, att vilja äta, att vilja sova...att vilja leva. Vad är det då som får mig att göra det jag gör. Att gå upp om morgonen, ta på mig kläderna och gå till jobbet. Vad får mig att le när det passar och att skratta på rätt ställe. Någonstans inom mig finns minnet kvar. Det om hur det var när jag var lycklig, när jag var lycklig och ville leva. Att acceptera ! Det är nog det svåraste som finns att kunna acceptera att jag är ensam. Jag har levt i ett långt förhållande där vi varit sammansvetsade och gemensamt tagit beslut och hanterat svårigheter men också delat de lyckliga stunderna. Att sedan stå helt ensam med allt är fruktansvärt, man är sårbar, känner sig utlämnad och förvirrad. Jag har delvis vant mig men känslan av att inte längre ha en annan människa vid sin sida som förstod allt man sa och kände inger en känsla av tomhet. Även om jag har vänner och släkt så har de sina egna liv, det är inte alltid lätt att tynga dem. Jag har insett att jag aldrig kan få tillbaka det jag förlorat men optimisten i mig säger att jag kan komma nära. Hoppas att ni kan hjlpa mig med detta ! Tack i förhand! På återsende ! / Mia.

/ mia2@home.se

 

Sida 1
.